Folkskygg

Igår var vi på inflyttningsfest hos vännerna Jimmy och Jenny.

Jag vet inte hur många gånger jag svarade på frågan "När är det dags?" eller "Hur långt har du kvar?" Till slut, när man fått ungefär 300 klappar på magen, så började jag klappa tillbaka på ett par stycken. Gissa om de blev förvånade...

Ja dom har väl inte mer rätt att klappa mej på magen än jag har att klappa dom på magen?
Jag hade hur mysigt och trevligt som helst, men när klockan började närma sej 12 insåg jag hur fulla alla var. Efter 9 månaders nykterhet så är man ganska trött på allt fyllesnack som det alltid blir vid den tiden.

00.50 gick jag till Tobias och sa "Nu åker vi hem." Och det gjorde vi, men som vanligt får man vänta i 20 minuter på att FAKTISKT få åka hem.

Det ska kramas hejdå, det ska bestämmas saker som ingen kommer ihåg dagen efter ändå, det ska snackas seriöst och det ska kissas innan bilfärden. Sånt tar tid... Verkar det som...

Vi åkte hem och var väldigt lyckliga för det idag.

Man är van vid att ha en mänsklig väckarklocka vid namn Gry.

Men hon sov ju hos Tobias föräldrar.

Idag hette väckarklockan istället Ingvar.

Det är Tobias farfar och Tobias chockade nog honom när han 11.50 öppnade ytterdörren helt nyvaken i underkläder. 

Ja när man är barnledig så tar man sej visst riktigt goa sovmorgnar.