Jag, Gry och Leon åkte imorse och lämnade av Tobias och kompisen Ola vid tåget. De skulle åka till Gbg, med några fler vänner, för att därifrån ta bussen till Hemsedal.
Det var ju inte så roligt, att pappan i huset lämnade oss i några dagar.
Men när vi sen skulle lämna Varberg och körde genom staden så ser jag plötsligt en man komma ut, ur sitt underbart fina hus, i morgonrocken som för att hämta tidningen.
(Söndag=ingen tidning visserligen)
Plötsligt fick min egna morgon en helt ny innebörd på något konstigt sätt. Det är de där små sakerna som gör det.
Ett par hus efteråt ser jag en dam stå lutandes mot en mur med näsan upp i vädret. Solen var helt underbart värmande redan kl 9 imorse.
Jag föreställde mig att hon skulle möta upp sin son utanför hans lägenhet och så skulle de två, bara de två, hitta på något roligt just denna härliga Söndag.
Mor och son!
Jag var så lycklig när jag körde från stan.
Men det kanske är så att jag, än så länge, inte förstått att Tobias ska vara borta några dagar. Jag är ensam med de två underbara små barnen.
Vi ska bara mysa och gosa och bry oss om varandra...
Och sakna pappa Tobias i massor såklart!
(Gry har efter lite drygt 1½h frågat efter sin pappa si sådär 10 gånger)
