Klockan blev åtta...

.. och jag trodde jag fått henne att somna. Malin var här och det känns som en evighet sen vi satt o bara prata massa skit. Trodde att nu när Tobbe inte va hemma o Gry ändå skulle sova att vi skulle få chansen. Men icke. Gry ville ju självklart inte sova när jag ville att hon skulle göra det. Gör barn någonsin det? Tobias hann komma hem och Malin åka innan hon somnade. Lämnade över nattningen till pappan i huset. Irriterande nog gick det väldigt fort. Varför gör det det då? KLockan blev nio om inte mer. Kände mej plötsligt matt i hela kroppen efter denna dag då jag o mamma arbetat hårt i köket och sen pulat lite (det blev mer än vi tänkt) i den vårfina trädgården. Underbart väder. Fick prata med mamma iaf. Alltid lika mysigt...
Kollar på ett program om barn och bantning. Hua va hemskt. Tänk om det drabbar mina barn!? Va gör man? Anorexia är ju en hur konstig sjukdom som helst. Känns som att man inte kan bota det. Det sitter liksom i huvudet, och man kan bara bota det om man verkligen bestämmer sej själv för att göra något. Eller? Har ju vänner, bekanta och icke bekanta som drabbats och man pratat med. Vad gör man som vän? Hur ska man närma sej problemet och hur beter man sej? Vad gör man som förälder? Blir man någonsin frisk?
Usch, kommer drömma om detta i natt... Hoppas ni alla mår bra där ute iaf. Själv ska jag vila mina handleder och min arma rygg.