Förlossningsberättelse

Vill börja med att varna känsliga läsare.

Inte alltid det trevligaste lektyret om man inte är medveten i förväg.

Sen ska jag också säja att detta var 4 månader sedan, men jag har inte riktigt haft tid att bara sitta här.

Det har jag inte nu heller, men med Gry i knät ska vi nog kunna knåpa ihop något...

Leon var beräknad till den 30:e Augusti, men behagade inte komma ut förrän den 8:e September.

Jag och Gry hade varit ute på alla möjliga sorters utflykter för att tiden skulle gå lite fortare, och det hjälpte verkligen för att glömma att Leon fortfarande inte kommit.

Denna dagen ville Gry inte vara hemma, hon ville in till mormor och baka.

Så det bar in mot stan.

Vi fick lite lunch och sen precis när vi skulle sätta oss ner och äta sockerkakan Gry och mamma bakat, så kände jag att det började sippra lite.

Frågade mamma hur det kändes när vattnet gick, eftersom mitt vatten aldrig gick när Gry kom utan dom fick sticka hål inne på förlossningen. Inte heller mamma visste eftersom hennes vatten aldrig heller gått med oss syskon.

Nu var klockan ungefär 15:45

Gick på toa och tyckte att shit va mycket det kommer, men det var inget mot vad som komma skulle!

Det var verkligen som på film. Splash sa det och allt vatten (som egentligen inte ser ut som vatten) låg på mammas oh pappas toagolv.

Toan fick absolut inte vara upptagen för jag var tvungen att springa ut och in hela tiden till Tobias kom då det hade slutat sippra för en stund.

Fram tills dess hade jag hunnit byta alla mina kläder från midjan och ner och klockan var då ungefär 16.30.

Hade ringt in till förlossningen och de sa att om jag inte hade några värkar så var det inte akut, men de ville ändå att jag skulle komma in för en undersökning hyffsat snart.

Jag och Tobias lämnade kvar Gry hos mamma och pappa och åkte hem för att hämta grejer, duscha och lite så. När vi kom in var klockan ungefär 18:00 och de skulle kolla EKG, vattnet osv.

Hade känt av lite molande värkar men inget i närheten utav riktiga värkar

Eftersom sköterskan som sagt ville kolla vattnet så var det ju tvunget att komma ut vatten. Hon skickade ut oss på en prommenad vid 19:00 ungefär.

Vi gick en sväng och då började värkarna komma igång på riktigt. Träffade lite folk vi kände, stannade och pratade.

Sen kände jag att NU var det dags att visa sköterskan vattnet, det hade splashat igen.

Det blev konstaterat att det var vattnet som gått. Tyckte det var helt idiotiskt just då!

 Va fan skulle det annars vara?? 

(fattade ju sen att hon ville se om det var klart vatten eller hur det såg ut)

Nu var klockan ca 20:30

Värkarna blev värre och jag blev placerad i duschen, fortfarande i undersökningsrummet som vi fått när vi kom in. Fortfarande har ingen kollat hur öppen jag är heller.

Undersköterskan sa till oss att säja till om värkarna blev värre. Jag uppfattade aldrig det och satt där inne i 1-1½h och undrade när de skulle hämta mej. Trodde ju han skulle komma ut där inne! Haha!

Till slut kom sköterskan in igen, efter vi tryckt på knappen, och undrade hur det gick för oss och påminde oss om det jag aldrig ens hörde.

Nu var klockan ungefär 22.20 och jag fick gå in till ett förlossningsrum och får lustgas (wiiiii!!)

Kämpar en väldigt liten stund, ca 25 min, och får en spinalbedövning. Nice!

Ligger och får flashbacks från Grys förlossning då det gick något långsammare.

När klockan är ungefär 00:05 får jag värkstimulerande dropp och 20 minuter senare kommer min perfekta son ut!

Sköterskorna trodde att det var en 4kg bebis när han kom ut.

Båda två var helt säkra på det.

Men de hade fel, 85g fel för att vara exakt

Han vägde 3915g och var 51cm lång

Det var lika underbart denna gången som första!

Går inte att förklara vilken häftig upplevelse det är!

Man tappar andan när man får upp sin bebis på bröstet...

Han är fortfarande en stor, envis och bekväm kille.