Nattvaka

Har bestämt mej för att hålla mej vaken tills Tobias kommer hem från sjukhuset.

Sure bacon säjer jag bara!

Men förhoppningsvis så hittar han mej här innan han själv går upp och lägger sej.

Antibiotikan och smärtlindringen hjälpte föga så nu vill vi ha lite starkare grejer...

Dessutom har smärtan spridit sej.

Jag sitter som på nålar. Så fort det kör en bil utanför så hoppas jag att det är han. Vill att han ska ringa mej eller kanske bara skicka ett litet medd där det står om han  ens kommit in eller fortfarande sitter i väntrummet.

Åååå jag skulle hellre velat vara där med honom än att sitta här själv. Men å andra sidan hade jag ju då missat myset med Gry som vi har innan hon somnar.

Hoppas han kommer hem med goda nyheter i alla fall...

Har så duma graviditetshormoner just nu. Livlig fantasi har jag annars också, men sällan så livlig att jag får mej själv till att börja gråta. Täknte på hur jag Gry och bebisen skulle klara oss om Tobias aldrig mer kom hem. Varför tänker man på sånna saker för?

Saknar min man!!